Så till slut bestämde sig Skruttan för att de var dax!   

Vattnet gick klockan 7 på morgonen den 23 och Markus hade stigit upp lite tidigare denna dag då min vän från Arvidsjaur, Jenny skulle komma och hämta lite balar, så de var ju tur, så blev de inte så stressigt.

Värkarna kom inte igång på riktigt försen på kvällen och efter 3 krystvärkar kom hon ut klockan 18,56. Ingen smärtfri resa då lustgasen var min bästa vän, vilken doktorn tog bort på slutet och sa "att de var dax att komma ur dimman"     Kommer inte ihåg detaljerna, men skruttans hjärtljud sjönk kraftigt så de blev bråttom. Inlindad i navelsträngen kom hon och skrek omgående så personalen andades märkbart ut.   Det är konstigt att man kan uppleva en sådan smärta och 2 dagar senare kan tänka sig göra om de igen... Kroppen glömmer fort då resultatet är så otroligt underbart.

Vår lilla Skrutta ska heta Othilia. Var ganska säker på att jag sett namnet bland mina förfäder...kanske på farfars sida, ska ta och kolla upp de nästa gång vi är i hemtrakterna.

Pappan med en väldigt ny Othilia!     

Theodor hälsar på lilla syster.

Othilia inför hemresa nr 1. Vi fick åka tillbaka för övervakning av bilirubinet i 2 dagar till sen. Men nu för vi förhoppningsvis vara hemma!

Over and out